OrkesterJournalen nr4 2010:
TUXEDO JAZZ BAND Rolf Carvenius and his singing clarinet
TJB005 tuxedojazzband tid 73.18 min.
Rolf Carvenius cl, Pelle Dywling cnt, tb, barytonhorn, Lasse Höbinger tb, flh, barytonhorn, guitar, voc, Staffan Algell bjo, guitar, cl, voc, Stefan Ramnell bas, sousafon, Peter Stenson dr, voc Inspelad i Västerås, december 2009
Betyg 4: ****
Denna utomordentligt fina orkester bildades 1994 av kapellmästaren, propellern, klarinettisten, entreprenören, museisten, etc, Rolf Carvenius. Förutom att ha en av jazzvärldens finaste ton i klarinetten är hans insatser vid Jazzens Museum i Strömsholm något så otroligt imponerande att jag saknar ord. Här sjösätter bandet sin femte cd. Och gör det med bravur. Här finns en helt underbar mix av gamla och mindre gamla låtar. Och medlemmarna dubblerar hej vilt på en massa instrument. Att uppleva detta band live är inte bara en akustisk höjdare utan även en visuell sådan då flygelhorn, barytonhorn, gitarrer, banjos, munspel etc fladdrar i en aldrig sinande ström mellan mannarna.
Här serveras 21 melodier med väl tilltagen speltid. Tuxedo JB lirar helt klart i elitserien (övre halvan) och gör ingen besviken. Mannarna är helt suveräna instrumentalister med kapellmästaren själv i spetsen. Pelle Dywling spelar fin Bixoid kornett (Girl of my dreams, Davenport Blues, etc) och det är genomgående mästerliga tromboninsatser av Lasse Höbinger. Trummisen Peter Stenson (suverän sångare och entertainer) har varit med länge, liksom Staffan Algell på banjo. Den senast tillkomne är kompklippan Stefan Ramnell på kontrabas och den största och mest hiskeliga sousaphon jag någonsin sett. Man får ju in en hel dagisgrupp i klockstycket. Men fint låter det. Det känns rätt meningslöst att skumma igenom alla låtarna - för många är väldigt bra och en del ännu bättre. Jag vill dock slå en liten extra volt för Claude Luters Creold Jazz. Härlig låt och fantastiskt framförd. Detta är Tuxedos hittills bästa platta - och det är bara att hoppas på mer framöver.
Claes Ringqvist
Saxat från Täby Jazzklubbs hemsida;
Tuxedo Jazzband
2011-02-20
När den av många efterlängtade tradjazzkvällen kom hade Jano glädjen att åter presentera härligt svängande Tuxedo Jazzband. Senast de gästade oss var så pass länge sedan som i oktober 2006. Av gensvaret att döma vågar undertecknad påstå att knappast någon av kvällens 193 betalande gick från Täby Park Hotel besviken. I spetsen för bandet såg vi klarinettisten Rolf Carvenius känd inte minst från Jazzens Museum och Nalen. Hos oss var det han som med humor och värme presenterade bandets medlemmar och omväxlande repertoar. Med utgångspunkt från New Orleansmusiken i början av 1900-talet bjöds vi på både blues, ragtime och dixieland m.m. Och vad beträffar mellansnack och historieberättande låg Rolf på samma höga nivå som förra söndagens gäst, hans gode vän Bengan Jansson. Med sig hade Rolf ett välljudande och rytmiskt gäng, där alla medlemmar suveränt hanterade en rad mer eller mindre vanliga instrument. Musikalisk ledare för bandet var Per Dywling, som spelade både kornett och trombon och också sjöng med den äran. Sjöng gjorde även Lars Höbinger, som dessutom med finess hanterade trombon, gitarr och barytonhorn. Staffan Agrell bidrog till totalupplevelsen med spel på banjo, gitarr och klarinett. Bakom kontrabasen stod Stefan Ramnell, som därtill med bravur visade oss hur en sousaphone bärs upp och låter. Sjätte medlemmen viktiga trumslagaren Peter Stenson, fantastisk sångare och entertainer, som bland annat uppträdde härligt förklädd i The Sheik of Araby. Tuxedo Jazzband gav oss en generös, oförglömlig kväll och bland det 20-tal låtar som spelades kan nämnas Louisiana 1927, I wish I was in New Orleans, Big House Blues, Mood Indigo, I still love you all, Big Noise from Winnetka och Rolfs egen Clarinet Candy.
Per Kjellberg
En artikel av Leif Domnérus, Maj 2009
Tuxedo JazzBand
Rolf Carvenius klarinett
Staffan Agrell banjo, gitarr & klarinett
Per Dywling kornett, trombone, barytonhorn & sång
Lars Höbinger trombone, barytonhorn, gitarr & sång
Stefan Ramnell kontrabas & tuba
Peter Stenson trummor & sång
Smokinglirare som spelar gladjazz man blir glad av....
Om de sex svängiga och välskräddade gentlemännen i Tuxedo Jazz Band hade en egen devis skulle den kunna lyda: I den här orkestern tar vi underhållning på allvar!
Alla i bandet har musiken som kvalificerad hobby, vilket innebär att spelglädjen ständigt är på topp, när det är dags att ta på sig smokingkostymerna och kliva upp på scenen.
Bandledaren Rolf Carvenius garanterar att varje konsert är den viktigaste. - Först när alla i publiken ser ut att trivas till hundra procent har vi lyckats.
Efter mångårig erfarenhet från klassiska danspalatset Nalen och faktiskt även hundratals klarinett- och standup-föreställningar på varuhus runt i Sverige, vet Rolf Carvan Carvenius vad han talar om. Hans förmodligen medfödda förmåga att bjuda på bra och lättlyssnad jazzmusik har även fört med sig att han startat och med framgång driver Jazzens Museum, beläget i naturfagra Strömsholm. Tioårsjubileum i sommar med massor av fina konserter och mycken sevärd jazzhistorik.
Tuxedo Jazz Band har en bred repertoar som spänner från blues och ragtime till renodlad dixieland och svängig folkmusik från Irland och Martinique. Husgudarna är många; från Louis Armstrong till Louis Prima. Musik som skänker energi, livslust och ett stort smittande skratt. Helt enkelt glad gladjazz när den är som bäst!
KULTUR /NÖJE | NYHETER TORSDAG 30 OKTOBER 2008
Musik Tradjazz och swing i toppklass EskilstunaJazzens museum flyttade från Strömsholm till Eskilstuna på onsdagskvällen. Flyttkarlar var först och främst Rolf Carvenius och hans smokinglirare i Tuxedo Jazz Band. Men konsertens andra halvlek gick inte heller av för hackor. Med 80-årige amerikanske rörblåsaren Bob Wilber som frontfigur. Tuxedo Jazz Band Bob Wilber med Lars Erstrand trio Konserthallen Stålfors Tuxedo Jazzband är inget vanligt gammeljazzband, utan har en välarrangerad moderniserad tradrepertoar. Dessutom en scenshow som bland annat får en bandmedlem att byta ut smokingen till en autentisk ökenmundering i The sheik of Araby. Eskilstunas multiartist Per Dyvling är en viktig hörnpelare på kornett, flügelhorn, trombon och barytonhorn, men nästan alla i bandet kan alternera bland en bred uppsättning av instrument. Vi fick höra Ol´ miss, Lousiana 1927, The town I love so well. Och så en suverän version av Big Noise from Winnetka, den där klassiska duellen mellan basisten, i det här fallet Stefan Ramnell, och trummisen, Peter Stenson.
2008-10-06
Johan Källs, Södra Dalarnes Tidning, den 9 sept 2008 -----------------------------------------------
Tuxedo Jazzband drog fullt i Theaterladan
Välklätt, välljudande och mycket traditionellt. Samtidigt är det något ovanligt med Tuxedo Jazz Band i Theaterladan i Hedemora. Det känns inte som att den medelålders sextetten kopierar gladjazz från
New Orleans. På något sätt lyckas de göra den mest uttjatade gamla slagdänga till sin egen. Det är verkligen fullt i bänkarna, både på parkett och balkong. Bandets repertoar innehåller mest amerikansk södermusik från första halvan av 1900-talet. Tydligen går det hem i den här staden. Eller också är det Tuxedo Jazz Bands goda rykte som får så många att vilja tillbringa eftermiddagen i Theaterladan. Kapellmästaren Rolf Carvenius spelar inte bara klarinett.
Han läser grodor ur läkarjournaler och driver med sina spelkompisar också. Det skrattas inte av artighet mellan låtarna, utan skämten går hem på riktigt hos publiken.
Tuxedo Jazz Band kan man tydligen boka till privata tillställningar också. -Ska ni ha fest så bjud gärna in oss. Vi kan komma som gäster annars, vi har snygga kläder och bär oss åt som folk, säger Rolf Carvenius.
De andra i bandet spelar för det mesta kornett, trombon, trummor, bas och fyrsträngad banjo. Rätt som det är trär basisten Stefan Ramnell på sig en sousafon. En sorts bastuba gjord för marsch där tratten tutar ut ljudet rakt fram i stället för åt sidan. Det ser rätt lustigt ut och låter kul som omväxling. När Peter Stenson ska sjunga Sheik of Araby, sätter han en duk på huvudet så att han liknar en skurk från ett Tintin-äventyr. Annars spelar han trummor och har lite roliga grejer att slå på. En bucklig cymbal med nitar, träblock och koskällor ger variation till låtarna. När det är solodags imponerar nog ändå blåsarna mest. De spelar enkelt, men med mästerlig ton och tajming.
Saxat ur Janne Berglunds recension i Folkbladet,
Norrköping den 14 december 2006 .
Barberinspirerat på Crescendo Jazz Club, Norrköping
Någon har sagt att Tuxedo Jazz Band till och med överträffar förlagan. Vet inte om jag är beredd att skriva under på det, men tvekar inte alls att utnämna dem till ett av de allra bästa tradbanden i Sverige.
Någon plankning av Chris Barbers gäng för 45 år sedan är det absolut inte. Repertoaren är bred och bjuder på både New Orleans, Irland, Ellington och Goodman. Stefan Ramnell, basisten, hade släpat med sig en sousaphone till konserten, ni vet en sån där gigantisk bastuba med en tratt som ser ut att höra till någon förgylld toalett (typiskt Carveniusskämt). Roligare än vackert, men lite häftigt. Till kuriosaavdelningen hörde också en irländsk duett på barytonhorn. Peter Stenson körde några riktigt bra sångnummer och tog fram koskällorna till klassiska Sheik Of Araby. Jag måste ge ett personligt plus till trombonisten Lasse Höbinger som drog på såsom en äkta tradtrombonist ska göra.
Kvällen höjdpunkt: Big Noise From Winnetka, där basisten Stefan Ramnell spelar låten på basen och visslar, kompad av Peter Stenson på trummor - till Stenson tar pinnarna och börjar lira direkt på bassträngarna.
... Vilken nostalgitripp. Jag tror publiken drömde sig tillbaka så där 40-50 år och mindes och gillade det.
Gärna mer av den varan, Crescendo!
-----------------------------------------------
Saxat ur Johnny Olssons recension i Nya Wermlands Tidning den 28 okt 2006.
Tradjazz som räcker långt
Ruskvädret hindrade inte de tradjazzintresserade kristinehamnarna - som är många - att fylla Mastmagasinet till trängsel när klarinettisten Rolf Carvenius och hans Tuxedo Jazzband spelade i torsdags åt Jazz i Lusasken. Och det finns anledning anta att de gick hem belåtna när kvällen var över. Det är en i genren förfaren skara som jazzmuseiintendenten samlat kring sig; kornettisten Per Dywling, trombonisten Lars Höbinger, Staffan Algell som spelar banjo och gitarr, basisten Stefan Ramnell och trumslagaren Peter Stenson. Till bandets kvalitéer måste också räknas ett repertoarval som förtjänstfullt undviker de till leda sönderspelade käpphästar som brukar förefalla oundvikliga - "Buddy´s Habits" och Jelly Roll Mortons "Wining Boy Blues" är ett par exempel. Ett vårdat, genomarbetat ensemblespel med klangliga variationsmöjligheter (inte minst genom att Ramnell dubblar på sousafon och Höbinger och Dywling på barytonhorn) och dynamik väl tillvaratagna är ett annat plus, likaså olika solistkaraktärer. Kapellmästarens måttfulla klarinettspel, Dywlings polerade kornettuppfattning och Höbingers litet raggigare, robusta trombon ger kontrast åt musiken framför ett effektivt komp, där Stensons hemmastaddhet i den äldre jazzens trumstilar ger autencitet åt det hela. Och att Carvenius är en avspänt humoristisk presentatör gör inte saken sämre.
-----------------------------------------------
Ur Nerikes Allehanda 24 sept 2005. Recension av Kjell Stockhaus.
Smokinglirarna bjöd på en höjdarkväll med jazzkaramell
Just Jazz Club, Örebro
Tuxedo står för smoking och visst kan man säga att de sex gentlemännen från Västerås/Eskilstuna är smokinglirare. Men i den benämningen att de spelar sällsynt polerat och bra. Deras repertoar är allt annat än polerad. De hämtar sin musik från det tidiga 1900-talets New Orleans i tider av förtryck och spritförbud. En tid då laglösheten tillhörde vardagen, men också den tid då jazzen föddes i frihetslängtan och blommade ut i oförbehållsam glädje. För det är just den glada musiken signerad Jelly Roll Morton, Kid Ory, Louis Armstrong och alla andra som Tuxedo Jazzband kreerar. På scenen saknas varken banjo eller sousafon och riktigt glatt blev det när trummisen Peter Stenson - för övrigt äldre bror till pianisten Bobo Stenson - med stor inlevelse sjöng "The Sheik Of Araby". Men många av de äldsta storsäljarna fanns också med, som "S:t Louis Blues" och "Sugar Blues". Bandledaren Rolf Carvenius spelade mycket känslofullt "Autumn Leaves" på sin klarinett och kornettisten Per Dywlings mycket finstämda "The Town I Loved So Well" på det udda jazzinstrumentet barytonhorn minns man med vällust. Tuxedo Jazzband är ett renodlat tradband, men tillhör utan tvekan de bästa i sin genre. Det märks också att bandet spelat tillsammans i tio år nu. Solistiskt framstår Rolf Carvenius som den kanske mest drivna, men ensemblespelet är tätt och fylligt. Bandet visar också genom Ellingtons fina "The Mooche" att man behärskar annat än bara renodlad tradjazz. Musikalisk ledare för bandet är kornettisten Per Dywling och att han gillar Bix Beiderbecke är inte att ta miste på. På det hela taget blev det en synnerligen underhållande kväll med glad jazz, trevligt mellansnack och följdriktigt ett par extranummer innan publiken fick nog. Av flera goda jazzkarameller denna kväll måste dock gamla slagnumret "The Big Noise From Winnetka" nämnas. Detta nummer spelas enbart med kontrabas och trummor och Peter Stenson tillsammans med basisten Stefan Ramnell gjorde verkligen detta nummer till en höjdare.
-----------------------------------------------