Södra Dalarnas Tidning   2014-09-02

Gladjazz med vågade vitsar drog fullt hus



Tuxedo Jazz Band har mer humor än vad de strama kostymerna låter ana. Förutom glad jazz och blues från New Orleans, blev det många vågade skämt och en del musikaliska upptåg när de gästade Hedemora i söndags.

Tuxedo Jazz Bands konserter i Teaterladan har blivit en kär tradition. De var i det närmaste fullsatt i lokalen vid det åttonde besöket och bandet tog tillfället i akt att visa sina humoristiska talanger. Det som började med avmätta applåder och stillsam kostymjazz ändade i stående ovationer och uppsluppna skratt.

De sex musikerna kommer från så spridda landsändar som Mälardalen, Skåne och Vikmanshyttan (trombonisten Lasse Höbinger). Deras specialitet är New Orleansjazz framförd med traditionella instrument som klarinett, trumpet, trombon som flätar samman korta soloinsatser och riff med taktfast uppbackning av banjo, trummor och bastuba. Det är habilt, avspänt och rutinerat med Höbingers rossliga röst som ett komiskt eko av Louis Armstrong. Den främste instrumentalisten är kapellmästaren själv, Rolf Carvenius, som när han inte odlar sina talanger i stå upp-komik leker fram varma toner ur sin klarinett.

Med det blev inte bara gladjazz. Efter en country-utflykt till Nashville med munspel och tvättbräda var det är dags för Stefan Ramnell att excellera i ett solo där han både visslade och spelade bas på ytterst originellt manér. När trummisen Peter Stenson assisterade genom att slå med trumpinnarna på bassträngarna närmade det sig cirkus. 

Tempot ökade för var låt och trots att de flesta åhörare hunnit få gråa hår reste de sig mangrant i bänkarna. Sista låten Goin´Home kändes som ett ömsesidigt Vi ses nästa år.

Lennart Cromnow


Teaterladan, Hedemora, 31/8
Publik: cirka 120 personer

Betyg: 4

 

EskilstunaKuriren 2014-04-24.  Recensent Leif Lindskog

Det blev många glada skratt på Contrast i onsdags kväll när Tuxedo Jazzband med Rolf Carvenius i spetsen bjöd på medryckande gladjazz inför en knökfull salong. Men den här kvällen fick publiken nöja sig med att se och höra endast fem elegant smokingklädda herrar, eftersom kornettisten Pelle Dywling med kort varsel tvingats lämna återbud på grund av en influensa.

Trots manfall och påtvingad omstuvning i repertoaren så var det mycket energi och äkta spelglädje. Och Carvenius bestod mellansnack i den högre skolan där hisnande gags avlöste varandra och publiken tjöt av skratt. Och när man spelar Kid Ory´s ”Canal Street Blues” meddelas att det egentligen handlar om Eskilstuna-kanalen och vi får veta att kvällens konsert kommer att börja med den första låten och fortsätta med den andra.

Det levereras genuin tradjazz i revivalspåret och låtar som ”Girl of My Dreams”, ”Creole Jazz” och ”Wild Cat Blues” svänger gott, medan låtar som ”Careless Love Blues” och Mezz Mezzrows ”Really the Blues” väcker blåa känslor. Av förklarliga skäl blir det mycket sång den här kvällen och såväl trumslagare Stenson som trombonspelare Höbinger visar sig vara duktiga sångare.

I ”Old Fashioned Love” , som låter höra tvåstämmig sång, byter Stenson ut trumsetet mot tvättbrädan och i ”I Washed My Hands in Muddy Water” åker slokhattarna och snusnäsdukarna på och det blir renodlat countrystuk med trestämmig sång till gitarr, banjo och tvättbräda.

I Bob Haggarts paradnummer ”Big Noise from Winnetka” ses basisten Stefan Ramnell i huvudrollen. Vissling, bassolo och trumspel på kontrabasens strängar river ner rungande applåder.

Bra jobbat Tuxedo Jazzband!



-------------------------------------------------------
Saxat ur Södra Dalarnas tidning "Södran"   3 september 2013:


Svängig tradjazz i fullsatt lada
HEDEMORATuxedo Jazzband spelade för fullt hus i Theaterladan i söndags.

Hjalmar Envall var en av de 150 som lyckats få biljett.
– Det var oerhört bra. Det väcker gamla minnen, säger han leende då han lämnar teaterladan.

Söndagens konsert i Hedemora Theaterlada var den sjätte i ordningen för Tuxedo Jazzband.
– Vi lockar till oss fler och fler lyssnare i Hedemora, säger Lasse Höbinger nöjt. Vi trivs här, det är en fantastisk publik.
Intresset för Tuxedo verkar större än någonsin i Hedemora. Biljetterna såldes slut i ett nafs och flera jazzälskare fick vända i dörren.
De 150 som befann sig i salongen fick se ett spelglatt gäng med skickliga musiker som behärskar en rad olika instrument.
Det var en fullmatad konsert där smokinglirarna bjöd på ett 20-tal egna arrangemang av välkänd tradjazz - sådant som väckte minnen hos den mogna publiken och belönades med rungande applåder.

Tuxedo Jazzband har 20-30 spelningar per år. Flera av dem i Strömsholm utanför Västerås där bandets kapellmästare Rolf Carvenius, driver Europas enda Jazzmuseum.
– Han är tyvärr sjuk och har fått göra ett längre uppehåll, men vi har fått en bra ersättare i klarinettisten Anders Alm, säger Peter Stenson som själv spelar trummor och sjunger.
Alla, förutom Stefan Ramnell som visslar och spelar kontrabas och sousafon, är pensionärer.
– Stefan är spolingen i gänget. Han har nyss fyllt 50 och är rena ungdomen, kommenterar Höbinger.
Lasse Höbinger som bor i Vikmanshyttan, sjunger och spelar trombon, gitarr, flygelhorn och barytonhorn.

Efter två timmars konsert var det dags att ta farväl för denna gång.
– Innan vi alla går hem, tänkte vi avsluta med låten "Going home" vilket vi tycker är passande, säger Höbinger.

Det blev förstås ett extranummer också - "Just a closer walk with thee". Många kanske känner mer igen den från Svensktoppen med titeln "Hälsa Mikael från mig" sjungen av Britt Damberg.

Berit Zöllner
Dalarnas Tidningar


------------------------------------------------------------------

OrkesterJournalen nr5 2012:

TUXEDO JAZZ BAND Rolf Carvenius and his singing clarinet

Chant of the tuxedo - How come you do me like you do - I still love you all - Coffee grinder - Susianna - Stomp off, let´s go - Walking after midnight - Mahogany Hall stomp - Dream a little dream of me - Caravan - Goin´home - Mabel´s dream - My baby just cares for me - Struttin´with some barbeque - Old fashioned love - Blues i Eb - Memphis blues - Cést si bon - Swanee river - The sheik of Araby - Mull of kintyre

TJB006/www.jazzmuseum.se/naxos/tid 71.20

 

Rolf Carvenius cl, Pelle Dywling cnt, tb, barytonhorn, Lasse Höbinger tb, barytonhorn, voc,

Staffan Algell bjo, guitar, Stefan Ramnell bas, sousafon, Peter Stenson dr, voc

 

Inspelad den 3-4 dec 2011, 5 jan. 2012 i Väserås

Betyg 3: ***

 

 

Skivomslaget visar sex skojfriska musikanter i smoking och fluga som följaktligen kallar sig

Tuxedo Jazzband och bildades 1994.

Orkesterledaren Rolf Carvenius spelade in 45-varvsskivor redan 1963 med The Lords. Vid den tiden

bildades många skolorkestrar i Stockholm med New Orleans-jazzen som förebild.

Liksom andra tradjazzband blandar man repertoaren med populära sånger som C`est sibon och

My baby just cares for me. Rolf Carvenius klarinettoner i det låga registret är njutbara i Blues i Eb och

How come you do me like you do.

Bandetssjättealbum innehåller tjugoen relativt korta nummer.

De vokala inslagen har fått väl stort utrymme. MenTuxedo Jazzband gör flera utmärkta versioner av exempelvis Caravan, Memphis blues och Struttin´ with some barbeque. De rutinerade blåsarna

står för ett skönt ensemblespel och habila soloinsatser. Och kompet svänger med entusiasm.

 

Bozze Möller

 

------------------------------------------------------

Saxat från Täby Jazzklubbs hemsida;
Tuxedo Jazzband
2012-28-10

 

Dags igen för den kväll vi vet att många i vår stampublik väntat på. Alltså säsongens tradjazzkväll som ju därtill alltid lockar många andra tradvänner från hela Stor-Stockholm. Resultatet denna kväll blev en glad och entusiastisk publik på sånär 200 betalande.

Kvällens gäster, välkända smokinglirarna Tuxedo Jazz Band, vet ju också hur man vinner en publik. Anförda av munvige klarinettisten Rolf Carvenius blev det full fart från början. Förutom sin härliga ton på klarinetten är Rolf en hejare på att hålla låda, vare sig det gäller att presentera band och repertoar eller dra mustiga historier.

Med sig hade Rolf ett spelglatt gäng, där alla suveränt behärskade en rad olika instrument. Per Dywling, bandets musikaliske ledare, var grym på både kornett, flygelhorn, trombon, barytonhorn och munspel. Tillkom sånginsatser. Sjöng gjorde även Lasse Höbinger , som dessutom med finess hanterade trombon, gitarr och barytonhorn. Staffan Algell bidrog till totalupplevelsen med spel på banjo, gitarr och klarinett. Stefan Ramnell stod bakom kontrabasen och lät oss också uppleva den imponerande sousafonen. Bakom trummorna satt Peter Stenson och höll takten, sjöng med den äran och plockade fram tvättbrädan ett par gånger.

Alla dessa musiker gav oss en fullmatad konsert med 23 mer eller mindre välkända låtar, flera gånger utbyggda till riktiga shownummer. Några exempel ur spellistan "Canal street blues", "Higher ground", "Wild cat blues", Lousiana 1927", "Creole jazz", "Caravan", Swanee River" och en underbar version av "Big Noise from Winnetka". Sedan var det dags att gå hem med avslutande extranumret "Goin home'' ringande i öronen.

 

Per Kjellberg

 

---------------------------------------------------

 

Eskilstuna-Kuriren 17/2 2011

 

Mångsidiga smokinglirare på Contrast

Igår kväll fick Eskilstuna Jazzklubb fint främmande på Contrast. För på scenen stod en museiintendent.
Rof Carvenius, basen på Jazzens Museum i Strömsholm, gästade tillsammans med sitt Tuxedo Jazzband. Sällsynta gäster i Eskilstuna, men uppenbarligen efterlängtade. För publiken strömmade till så det blev knökfullt i lokalen.
Tuxedo Jazzband är i grunden ett tradjazzband, men det är inte hela sanningen. De sex smokinglirarna (tuxedo=smoking) har en bred repertoar som inte bara inrymmer traditionell dixieland och New Orleans.
Så fick vi till exempel höra irländska Raglan Road. Som trots namnet inte var rock (förlåt).
Men Rolf Carvenius smittar av sig med sitt mellansnack.

Det bjöds också på litet countrystuk, med tvättbräde och allt i I Wash My Hands In Muddy Water.
Men visst, det blev ”gungstolsjazz” också. I Wish I Was In New Orleans, Old Miss, Girl Of My Dreams… Allt lika samspelt och intelligent arrangerat och exekverat på en imponerande samling instrument.

Kapellmästare Carvenius spelar klarinett. Den här kvällen faktiskt på ett arvegods från Arne Domnerus! En klarinett som varit trasig men förtjänstfullt lappats ihop igen. Så det lät som det ska när Rolf Carvenius kommer loss.

Pelle Dywling trakterar trumpet, kornett, trombon och barytonhorn, Lasse Höbinger trombon, flugelhorn, gitarr och sång, Staffan Algell banjo, gitarr, klarinett och sång, Peter Stenson trummor och sång och Stefan Ramnell ståbas och sousafon. Sousafonen är en bautatuba, uppkallad efter den amerikanske marschkungen Sousa.

En svängig kväll blev det med gästerna från Strömsholm.

Du som missade dom igår kan ta chansen när Tuxedo-gossarna, som alltid, säkert avslutar säsongen på Jazzens Museum.



                                                                              Hasse Delby, Eskilstuna-Kuriren

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

OrkesterJournalen nr4 2010:

TUXEDO JAZZ BAND Rolf Carvenius and his singing clarinet
TJB005 tuxedojazzband tid 73.18 min.
Rolf Carvenius cl, Pelle Dywling cnt, tb, barytonhorn, Lasse Höbinger tb, flh, barytonhorn, guitar, voc, Staffan Algell bjo, guitar, cl, voc, Stefan Ramnell bas, sousafon, Peter Stenson dr, voc Inspelad i Västerås, december 2009
Betyg 4: ****

 

Denna utomordentligt fina orkester bildades 1994 av kapellmästaren, propellern, klarinettisten, entreprenören, museisten, etc, Rolf Carvenius. Förutom att ha en av jazzvärldens finaste ton i klarinetten är hans insatser vid Jazzens Museum i Strömsholm något så otroligt imponerande att jag saknar ord. Här sjösätter bandet sin femte cd. Och gör det med bravur. Här finns en helt underbar mix av gamla och mindre gamla låtar. Och medlemmarna dubblerar hej vilt på en massa instrument. Att uppleva detta band live är inte bara en akustisk höjdare utan även en visuell sådan då flygelhorn, barytonhorn, gitarrer, banjos, munspel etc fladdrar i en aldrig sinande ström mellan mannarna.
Här serveras 21 melodier med väl tilltagen speltid. Tuxedo JB lirar helt klart i elitserien (övre halvan) och gör ingen besviken. Mannarna är helt suveräna instrumentalister med kapellmästaren själv i spetsen. Pelle Dywling spelar fin Bixoid kornett (Girl of my dreams, Davenport Blues, etc) och det är genomgående mästerliga tromboninsatser av Lasse Höbinger. Trummisen Peter Stenson (suverän sångare och entertainer) har varit med länge, liksom Staffan Algell på banjo. Den senast tillkomne är kompklippan Stefan Ramnell på kontrabas och den största och mest hiskeliga sousaphon jag någonsin sett. Man får ju in en hel dagisgrupp i klockstycket. Men fint låter det. Det känns rätt meningslöst att skumma igenom alla låtarna - för många är väldigt bra och en del ännu bättre. Jag vill dock slå en liten extra volt för Claude Luters Creold Jazz. Härlig låt och fantastiskt framförd. Detta är Tuxedos hittills bästa platta - och det är bara att hoppas på mer framöver.
Claes Ringqvist

 

--------------------------------------------

Saxat från Täby Jazzklubbs hemsida;
Tuxedo Jazzband
2011-02-20

 

När den av många efterlängtade tradjazzkvällen kom hade Jano glädjen att åter presentera härligt svängande Tuxedo Jazzband. Senast de gästade oss var så pass länge sedan som i oktober 2006. Av gensvaret att döma vågar undertecknad påstå att knappast någon av kvällens 193 betalande gick från Täby Park Hotel besviken. I spetsen för bandet såg vi klarinettisten Rolf Carvenius känd inte minst från Jazzens Museum och Nalen. Hos oss var det han som med humor och värme presenterade bandets medlemmar och omväxlande repertoar. Med utgångspunkt från New Orleansmusiken i början av 1900-talet bjöds vi på både blues, ragtime och dixieland m.m. Och vad beträffar mellansnack och historieberättande låg Rolf på samma höga nivå som förra söndagens gäst, hans gode vän Bengan Jansson. Med sig hade Rolf ett välljudande och rytmiskt gäng, där alla medlemmar suveränt hanterade en rad mer eller mindre vanliga instrument. Musikalisk ledare för bandet var Per Dywling, som spelade både kornett och trombon och också sjöng med den äran. Sjöng gjorde även Lars Höbinger, som dessutom med finess hanterade trombon, gitarr och barytonhorn. Staffan Agrell bidrog till totalupplevelsen med spel på banjo, gitarr och klarinett. Bakom kontrabasen stod Stefan Ramnell, som därtill med bravur visade oss hur en sousaphone bärs upp och låter. Sjätte medlemmen viktiga trumslagaren Peter Stenson, fantastisk sångare och entertainer, som bland annat uppträdde härligt förklädd i The Sheik of Araby. Tuxedo Jazzband gav oss en generös, oförglömlig kväll och bland det 20-tal låtar som spelades kan nämnas Louisiana 1927, I wish I was in New Orleans, Big House Blues, Mood Indigo, I still love you all, Big Noise from Winnetka och Rolfs egen Clarinet Candy.

 

Per Kjellberg

 

-----------------------------------------------------

 En artikel av Leif Domnérus, Maj 2009

 

Tuxedo JazzBand
Rolf Carvenius klarinett
Staffan Agrell banjo, gitarr & klarinett
Per Dywling kornett, trombone, barytonhorn & sång
Lars Höbinger trombone, barytonhorn, gitarr & sång
Stefan Ramnell kontrabas & tuba
Peter Stenson trummor & sång

 

Smokinglirare som spelar gladjazz man blir glad av....

 

Om de sex svängiga och välskräddade gentlemännen i Tuxedo Jazz Band hade en egen devis skulle den kunna lyda: I den här orkestern tar vi underhållning på allvar!

 

Alla i bandet har musiken som kvalificerad hobby, vilket innebär att spelglädjen ständigt är på topp, när det är dags att ta på sig smokingkostymerna och kliva upp på scenen.
Bandledaren Rolf Carvenius garanterar att varje konsert är den viktigaste. - Först när alla i publiken ser ut att trivas till hundra procent har vi lyckats.

 

Efter mångårig erfarenhet från klassiska danspalatset Nalen och faktiskt även hundratals klarinett- och standup-föreställningar på varuhus runt i Sverige, vet Rolf Carvan Carvenius vad han talar om. Hans förmodligen medfödda förmåga att bjuda på bra och lättlyssnad jazzmusik har även fört med sig att han startat och med framgång driver Jazzens Museum, beläget i naturfagra Strömsholm. Tioårsjubileum i sommar med massor av fina konserter och mycken sevärd jazzhistorik.

 

Tuxedo Jazz Band har en bred repertoar som spänner från blues och ragtime till renodlad dixieland och svängig folkmusik från Irland och Martinique. Husgudarna är många; från Louis Armstrong till Louis Prima. Musik som skänker energi, livslust och ett stort smittande skratt. Helt enkelt glad gladjazz när den är som bäst!

 

------------------------------------------------------------------------------------

  KULTUR /NÖJE | NYHETER TORSDAG 30 OKTOBER 2008

 

Musik Tradjazz och swing i toppklass EskilstunaJazzens museum flyttade från Strömsholm till Eskilstuna på onsdagskvällen. Flyttkarlar var först och främst Rolf Carvenius och hans smokinglirare i Tuxedo Jazz Band. Men konsertens andra halvlek gick inte heller av för hackor. Med 80-årige amerikanske rörblåsaren Bob Wilber som frontfigur. Tuxedo Jazz Band Bob Wilber med Lars Erstrand trio Konserthallen Stålfors Tuxedo Jazzband är inget vanligt gammeljazzband, utan har en välarrangerad moderniserad tradrepertoar. Dessutom en scenshow som bland annat får en bandmedlem att byta ut smokingen till en autentisk ökenmundering i The sheik of Araby. Eskilstunas multiartist Per Dyvling är en viktig hörnpelare på kornett, flügelhorn, trombon och barytonhorn, men nästan alla i bandet kan alternera bland en bred uppsättning av instrument. Vi fick höra Ol´ miss, Lousiana 1927, The town I love so well. Och så en suverän version av Big Noise from Winnetka, den där klassiska duellen mellan basisten, i det här fallet Stefan Ramnell, och trummisen, Peter Stenson.

 

2008-10-06

 

-----------------------------------------------------------------

 

Johan Källs, Södra Dalarnes Tidning, den 9 sept 2008

 

Tuxedo Jazzband drog fullt i Theaterladan

Välklätt, välljudande och mycket traditionellt. Samtidigt är det något ovanligt med Tuxedo Jazz Band i Theaterladan i Hedemora. Det känns inte som att den medelålders sextetten kopierar gladjazz från

New Orleans. På något sätt lyckas de göra den mest uttjatade gamla slagdänga till sin egen. Det är verkligen fullt i bänkarna, både på parkett och balkong. Bandets repertoar innehåller mest amerikansk södermusik från första halvan av 1900-talet. Tydligen går det hem i den här staden. Eller också är det Tuxedo Jazz Bands goda rykte som får så många att vilja tillbringa eftermiddagen i Theaterladan. Kapellmästaren Rolf Carvenius spelar inte bara klarinett.
Han läser grodor ur läkarjournaler och driver med sina spelkompisar också. Det skrattas inte av artighet mellan låtarna, utan skämten går hem på riktigt hos publiken.
Tuxedo Jazz Band kan man tydligen boka till privata tillställningar också. -Ska ni ha fest så bjud gärna in oss. Vi kan komma som gäster annars, vi har snygga kläder och bär oss åt som folk, säger Rolf Carvenius.
De andra i bandet spelar för det mesta kornett, trombon, trummor, bas och fyrsträngad banjo. Rätt som det är trär basisten Stefan Ramnell på sig en sousafon. En sorts bastuba gjord för marsch där tratten tutar ut ljudet rakt fram i stället för åt sidan. Det ser rätt lustigt ut och låter kul som omväxling. När Peter Stenson ska sjunga Sheik of Araby, sätter han en duk på huvudet så att han liknar en skurk från ett Tintin-äventyr. Annars spelar han trummor och har lite roliga grejer att slå på. En bucklig cymbal med nitar, träblock och koskällor ger variation till låtarna. När det är solodags imponerar nog ändå blåsarna mest. De spelar enkelt, men med mästerlig ton och tajming.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Recension av CD- TJB003 i tidningen "Jazzpulsen" september 2006 författad av Lasse Mattson

 

Pulsen har redan "utnämnt" göteborgska Sir Bourbon till "sverigebäst på renodlad dixieland". Nå, här får de konkurrens av en silverkornett, en extra lyhörd trombon och en fjärilsklarinett. Samt ett lika lyhört, drivande och omväxlande komp.

Skivtiteln låter som något ett engelskt skivbolag skulle ha hittat på för att marknadsföra klarinettherrarna Monty Sunshine eller Acker Bilk. Med vilka musikanten Rolf Carvenius sopar banan. Nå, det är kanske hans egen ide´. Och det propra häftet (bara svenska) innehåller idel elementär information. Varav en del är rejält intressant. Styve basisten Ramnell har "av ren nyfikenhet" skaffat sousafon. Så juhlinskt låter man inte utan ett ordentligt övande. Förträfflige gitarristen Algell har skaffat klarinett. Och det låter grant i nr 18.

Rolf berättar i häftet (osignerat) att gänget bor långt ifrån varandra och att "ibland räcker inte repetitionstiden till". Detta framgår inte alls; här sitter ensembler, små arrade övergångar och codor som gjutna.

Hur hinner "Carvan" leda jazzmuseet i Strömsholm, se till den förnämliga museikrogen, öva klarinett och pendla till Stockholm för att vara musikant/konferencier på jazzkabare´erna i Harlem på Nalen i Stockholm med aldrig sinande spiritualitet? Och därtill få till detta utmärkta band? Kanske sover han aldrig. Men sannerligen om detta framgår av hans musik

Smokinglirare? Oh, ja. En kvick designer har fogat in de eleganta herrarna i en gyllene ram på omslaget (alla ansvariga får credit i det ståtliga häftet, som även innefattar alla kompositörer/textförfattare, speltider och solister (per initialer)).

Proffsigt.

 

--------------------------------------------------------------------

 

Saxat ur Janne Berglunds recension i Folkbladet,
Norrköping den 14 december 2006 .

 

Barberinspirerat på Crescendo Jazz Club, Norrköping

 

Någon har sagt att Tuxedo Jazz Band till och med överträffar förlagan. Vet inte om jag är beredd att skriva under på det, men tvekar inte alls att utnämna dem till ett av de allra bästa tradbanden i Sverige.

 

Någon plankning av Chris Barbers gäng för 45 år sedan är det absolut inte. Repertoaren är bred och bjuder på både New Orleans, Irland, Ellington och Goodman. Stefan Ramnell, basisten, hade släpat med sig en sousaphone till konserten, ni vet en sån där gigantisk bastuba med en tratt som ser ut att höra till någon förgylld toalett (typiskt Carveniusskämt). Roligare än vackert, men lite häftigt. Till kuriosaavdelningen hörde också en irländsk duett på barytonhorn. Peter Stenson körde några riktigt bra sångnummer och tog fram koskällorna till klassiska Sheik Of Araby. Jag måste ge ett personligt plus till trombonisten Lasse Höbinger som drog på såsom en äkta tradtrombonist ska göra.
Kvällen höjdpunkt: Big Noise From Winnetka, där basisten Stefan Ramnell spelar låten på basen och visslar, kompad av Peter Stenson på trummor - till Stenson tar pinnarna och börjar lira direkt på bassträngarna.
... Vilken nostalgitripp. Jag tror publiken drömde sig tillbaka så där 40-50 år och mindes och gillade det.
Gärna mer av den varan, Crescendo!

 

-----------------------------------------------

 

Saxat ur Johnny Olssons recension i Nya Wermlands Tidning den 28 okt 2006.

 

Tradjazz som räcker långt

 

Ruskvädret hindrade inte de tradjazzintresserade kristinehamnarna - som är många - att fylla Mastmagasinet till trängsel när klarinettisten Rolf Carvenius och hans Tuxedo Jazzband spelade i torsdags åt Jazz i Lusasken. Och det finns anledning anta att de gick hem belåtna när kvällen var över. Det är en i genren förfaren skara som jazzmuseiintendenten samlat kring sig; kornettisten Per Dywling, trombonisten Lars Höbinger, Staffan Algell som spelar banjo och gitarr, basisten Stefan Ramnell och trumslagaren Peter Stenson. Till bandets kvalitéer måste också räknas ett repertoarval som förtjänstfullt undviker de till leda sönderspelade käpphästar som brukar förefalla oundvikliga - "Buddy´s Habits" och Jelly Roll Mortons "Wining Boy Blues" är ett par exempel. Ett vårdat, genomarbetat ensemblespel med klangliga variationsmöjligheter (inte minst genom att Ramnell dubblar på sousafon och Höbinger och Dywling på barytonhorn) och dynamik väl tillvaratagna är ett annat plus, likaså olika solistkaraktärer. Kapellmästarens måttfulla klarinettspel, Dywlings polerade kornettuppfattning och Höbingers litet raggigare, robusta trombon ger kontrast åt musiken framför ett effektivt komp, där Stensons hemmastaddhet i den äldre jazzens trumstilar ger autencitet åt det hela. Och att Carvenius är en avspänt humoristisk presentatör gör inte saken sämre.

 

-----------------------------------------------

 

Ur Nerikes Allehanda 24 sept 2005. Recension av Kjell Stockhaus.

 

Smokinglirarna bjöd på en höjdarkväll med jazzkaramell
Just Jazz Club, Örebro
Tuxedo står för smoking och visst kan man säga att de sex gentlemännen från Västerås/Eskilstuna är smokinglirare. Men i den benämningen att de spelar sällsynt polerat och bra. Deras repertoar är allt annat än polerad. De hämtar sin musik från det tidiga 1900-talets New Orleans i tider av förtryck och spritförbud. En tid då laglösheten tillhörde vardagen, men också den tid då jazzen föddes i frihetslängtan och blommade ut i oförbehållsam glädje. För det är just den glada musiken signerad Jelly Roll Morton, Kid Ory, Louis Armstrong och alla andra som Tuxedo Jazzband kreerar. På scenen saknas varken banjo eller sousafon och riktigt glatt blev det när trummisen Peter Stenson - för övrigt äldre bror till pianisten Bobo Stenson - med stor inlevelse sjöng "The Sheik Of Araby". Men många av de äldsta storsäljarna fanns också med, som "S:t Louis Blues" och "Sugar Blues". Bandledaren Rolf Carvenius spelade mycket känslofullt "Autumn Leaves" på sin klarinett och kornettisten Per Dywlings mycket finstämda "The Town I Loved So Well" på det udda jazzinstrumentet barytonhorn minns man med vällust. Tuxedo Jazzband är ett renodlat tradband, men tillhör utan tvekan de bästa i sin genre. Det märks också att bandet spelat tillsammans i tio år nu. Solistiskt framstår Rolf Carvenius som den kanske mest drivna, men ensemblespelet är tätt och fylligt. Bandet visar också genom Ellingtons fina "The Mooche" att man behärskar annat än bara renodlad tradjazz. Musikalisk ledare för bandet är kornettisten Per Dywling och att han gillar Bix Beiderbecke är inte att ta miste på. På det hela taget blev det en synnerligen underhållande kväll med glad jazz, trevligt mellansnack och följdriktigt ett par extranummer innan publiken fick nog. Av flera goda jazzkarameller denna kväll måste dock gamla slagnumret "The Big Noise From Winnetka" nämnas. Detta nummer spelas enbart med kontrabas och trummor och Peter Stenson tillsammans med basisten Stefan Ramnell gjorde verkligen detta nummer till en höjdare.

 

-----------------------------------------------